Har överlevt ännu en vecka som singel (yay) och kanske viktigast av allt: sjukdomsfallet från helvetet.
Inget farligt och jag ska inte gå in på detaljer, men alltså herregud vad smal man känner sig när man inte har kunnat äta på flera dagar.

 

Annars då: lägenheten har förvandlats från singelboende till bananfluge-kollektiv. Är en främling i mitt eget hem.

 

 

Vad ska man säga? Det går bra nu.