Jag hann fundera en liten stund på om jag skulle skriva det här, och anledningen till att jag delar med mig av det här är att jag hoppas att jag kan inspirera er till att hjälpa till.
Jag har en ytlig bekant på facebook som har blivit mobbad i många, många år. Det går inte riktigt att greppa vad hon har gått (och går) igenom, och i höstas försökte hon att avsluta sitt liv.
Så när jag igår loggade in på facebook och såg att en ung kille på Gotland har mobbat henne i nästan nio(!) år fortfarande hänger ut henne på nätet (hon har inte bott på Gotland på många år)

SÅ FICK JAG NOG.

Den här killen är väldigt ung, och även om han har gått ut gymnasiet så skvallrade några få minuters internetresearch om att han fortfarande bor hemma. Så det gjorde det väldigt, väldigt enkelt för mig.
Jag ringde helt enkelt upp hans mamma och förklarade hur det låg till. Att hon har en (på pappret) vuxen son som aktivt sparkar på den som redan ligger ner.
Att någon kan vara så vidrig mot en annan människa är för mig ett mysterium, även om jag tyvärr inte blir förvånad över att det faktiskt händer. Men det gör ju det, det HÄNDER. Hela jävla tiden är det någon som mår dåligt endast för att någon annan saknar empati och den intelligens som krävs för att fungera i sociala sammanhang.

Så snälla ni som läser det här, STÅ UPP OCH GÖR NÅGONTING.
Jag kan inte poängtera hur viktigt det är att vi står upp för det som är fel.
Det spelar ingen roll var det är - om det är på arbetsplatsen, i kön på ica, på tunnelbanan, i skolan eller på facebook.
Det handlar om något så jävla enkelt som att ALLA HAR RÄTT ATT VARA DEN DE ÄR. Det är något vi lär oss redan i förskolan, men tydligen så verkar vissa ha svårt att förstå vad det innebär.