Min nya grej - som en del av att komma över det heartbreak som var Mr Big (Mr Big Head that is, killens huvud är huuuge) är att gå på en ny dejt i veckan. De senaste sju dagarna har jag varit på tre dejter. Och jag tänker, att det här är ju något som NI vill ta del av!

 

Så här har ni, den misär som är mitt dejtingliv:

 

Förra fredagen hade vi en kille från Australien, det var väl ingen höjdardejt, men han var rätt rar. En gentleman, sådär som svenska killar inte är. Jag vill inte säga att han var trist, för det var han inte, men nää, rar kille, men ingen kemi liksom. Tror jag har strumplådor med mer passion, och då ekar mina strumplådor ändå rätt tomma då jag jobbar typ 200 % och aldrig har tid till att tvätta.

 

I tisdags hade vi ett smalt elände som ändå lyckades göra mig knäsvag. Han var verkligen quirky. Får se om jag vågar berätta om den dejten vid något tillfälle, för den var... Speciell. Ögonen glittrade i alla fall på mig när jag kom till jobbet dagen efter, chefen undrade om jag hade gjort något med håret för det såg "så fint och fräscht ut".

 

Gårdagens offer var nog Stockholms snyggaste marknadsförare. Hoppla!
Tyvärr gick jag dit med inställningen om att det skulle skita sig, men när jag väl gav honom en chans så hade jag faktiskt rätt trevligt. Han var väldigt fysisk och flirtig, så ni kan ju bara förstå hur förvånad jag blev när vi sa hej då och jag blev lämnad med... En kram?

 

 

BONUS:
Förra måndagens dejt, usch. Det var en väldigt spontan tinderdejt, vi träffades på ett glas öl på min pub (obs! påminn mig om att jag ska skriva ett inlägg om den där stackars puben också). Han kommer dit och är snyggare i verkligheten än på bild, och väldigt trevlig. Han har skrivit i sin profil att han söker efter något seriöst (jag har verkligen noll intresse för ONS). När ölen är slut så följer han mig hem, kysser mig god natt och vill följa med upp. Jag säger nej, han tjatar lite (USCH!), jag säger nej och han får åka hem själv. Jag hör av mig dagen efter, tackar för en trevlig kväll och säger att det här med ONS inte är min grej. Han svarar "Oroa dig inte" och tar sedan bort mig. Åh, så töntigt. Fördelen är att jag redan har glömt bort vad han heter.