Så, när du blir kär i en idiot á la Mr. Big. Och det tar slut.
Och du väntar på att du ska dö, men HERREGUD det händer aldrig. Dagarna kommer och går, och du dör aldrig.
Då får man helt enkelt ställa resa sig upp, ta bort chokladfläcken från låret och put on some fucking pants and move the fuck on.

 

Det är det jag gör nu. Moving the fuck on.

Det har gått två veckor och jag är faktikt rätt okej. Until I'm not. För allt påminner om honom.

Och jag tvingar mig igenom saker, men det blir aldrig lättare. Går på dejter och hoppas att han ska höra av sig.

Och det värsta av allt? Jag hoppades på att det här skulle hända. Jag krossade någons hjärta, han älskade mig gränslöst och det var bland det värsta jag har gjort. Så jag hoppades att det skulle hända, för det vore ju rätt åt mig.