Klockan är prick 05:00. Jag har tänkt på att jag är över dig flera dagar - snart veckor - nu. Det var senast igår jag sjöng med i Beyoncés "Best thing I never had" när jag gick över innegården och THANK GOD I DODGED THE BULLET.

Och klockan är 05:00, jag har jobbat så hårt hela veckan, varit på dejt med någon ny och han var så där charmig som du aldrig var. Han följde mig till min perrong, kysste mig medan tåget rullade in och jag levde.

Herregud, vad jag levde.

 

Till jag sitter i vagnen och tittar på telefonen. Hjärtat slutar slå och blodet fryser till is i mina ådror medan jag läser det.
Det har gått en månad och fem dagar sedan du krossade mitt hjärtar. Slog det i hundratusen bitar. Jag tror att det ligger bitar  av mitt hjärta utspridda över hela Stockholm.

En månad och fem dagar sedan. Jag fann mig själv skratta på riktigt idag, bara jag och en vän.
Jag gick ut ensam på dansgolvet och levde tidigare i natt, som jag levde, när de spelade Kom igen Lena och tänkte att kanske är mina dagar med Nu kan du få mig så lätt och "vi är inte såna som i slutet får varann" över. Jag levde och skrek med i att allt är falskt och bedrägeri. 
En månad och fem dagar sedan och mitt hjärta som så nyligen har börjat att slå, det faller nu platt och dör.

En månad och fem dagar. Och nu har du hittat någon, ni är tillsammans och jag sitter ensam på tunnelbanan hem och jag hatar mig själv för jag räknar dagarna sen jag såg dig sist.