Alltså det här med att banta kan vara det värsta man utsätter sig själv för som människa.
Jag har gått upp NÅGOT OTROLIGT sen jag började med min medicin och kämpar nu med att gå ner dessa sjukskrivningskilon (ännu en anledning till att man inte ska vara sjukskriven, människan mår bäst av att ARBETA). Eller alltså jag ska väl inte säga att jag KÄMPAR med tanke på att de glider av ganska bra än så länge, särskilt med tanke på att vi äter tårta på jobbet åtminstone en gång i veckan.

 

Men herrejävlagud vad TRÅKIGT det är. Jag förstår verkligen varför folk väljer att vara tjocka, det är ju 100 gånger roligare att äta än vad det är att inte äta.
Min dag går typ ut på vakna, gå till jobbet, längta till att det ska bli lunch, springa till lunchen, glufsa i mig, klaga över T hur HUNGRIG jag är, fika (utan tilltugg) och prata med T om mat, gå hem, vänta på att det ska bli en ny dag så att jag får äta lunch igen.

 

Är inte det livskvalitet så säg??