Angående göteborgaren

Så, killen från Göteborg, det är en lång story...
 
Ni kommer ihåg killen som hörde av sig en fredagkväll  för ett par veckor sedan och ville ta en öl, han som hade en tjej?
I augusti så gav jag Tinder ett nytt försök. Jag hade någon slags epiphany och kände att Mr Big kanske bara var dum i huvudet och att jag skulle träffa andra istället, min uppenbarelse blev inte särskilt långvarig - men jag hann matcha med en speciell kille. Mr Friend - "jag har en flickvän men vi kan vara vänner" - alltså. Vi bytte nummer väldigt snabbt, han ringde så gott som hela tiden och vi pratade i telefon i timmar. När hans roomie hade dejt över så var han ute och gick promenader över hela Stockholm och pratade i telefon med mig. Han satt och spelade tv-spel med sina kompisar och pratade i telefon med mig. 

Han ville alltid träffas, men jag vågade inte riktigt. Dels så ville jag väl helst bara att någon skulle visa något intresse i mig för att Mr Big skulle bli avundsjuk (det här var alltså innan jag var hemma hos Mr Big och det låg brutna kondomförpackningar i hela lägenheten och post-it's med tjejers telefonnummer i hallen) och därför egentligen inte VILLE dejta någon annan än Mr Big, och dels så hade jag så fruktansvärt dåligt självförtroende (tack Mr Big) och kände att det fanns ingen mening med att träffa någon, för det finns ingen som kommer att tycka om mig ändå. Men, så träffades vi snabbt utanför Trädgården en av sommarens sista kvällar och sa hej till varandra bara, vi skulle träffas igen och han bjöd med mig på någon födelsedagsfest, men det rann liksom ut i sanden.
Och så hörde han alltså av sig för någon vecka sedan och undrade om jag ville ta en öl, vilket jag tackade nej till när han nämnde flickvännen - "jag letar bara efter nya vänner".

Så, under ett par månader har jag haft någon på Tinder som har skrivit rätt mycket till mig, och jag har väl svarat lite halvhjärtat då och då. I torsdags fick han mitt nummer, smsade och jag svarade först på lördagen. Vi har alltså skrivit fram och tillbaka rätt länge, han har ett smeknamn som användarnamn på Tinder och jag hade glömt bort hans riktiga namn.
Tidigare samma dag får jag en snap från Mr Friend, han är på tävling i någon håla någonstans. Jag svarar inte på Mr Friend's snap (det var en sån där som han skickade till typ alla sina vänner) utan rycker mest på axlarna åt det.

Tinderkillen och jag smsar lite, han berättar att han är på väg hem till Stockholm. Själv sitter jag uttråkad på tunnelbanan som står stilla pga att någon har gått runt på spåren, svarar och frågar what he's up to och bestämmer mig för att gå tillbaka till vår tinderkonversation för att se vad det var han hette egentligen. Han svarar att han sitter i bilen, han har varit på en tävling i en annan stad och berättar att han och några polare ska till ett hotell i stan och käka och fira tävlingsresultatet lite, och undrar om jag och min kompis inte vill hänga på?
 
Det smset får jag precis samtidigt som jag läser igenom vår tinderkonversation och hans profil i jakten på hans riktiga namn. Och jag vet liksom inte vad som komme först, det är som att det helt plötsligt är jag som är den obehöriga på spåret, och nu kommer dejtingtåget i full fart mot mig och kör över mig.
Hotellet. Det är samma hotellrestaurang som Mr Friend's flickvän jobbar på.
Hans profil, där nämner han namnet på två vänner. Samma namn som Mr Friend och hans flickvän.
 
Och rent mentalt så står jag på det vibrerande spåret, bländad av ljuset från dejtingtåget som bara dånar på mot mig och väntar på att min kropp ska slungas mot det kalla stålet och tåget ska sluka mig hel. 
 
Så konversationen lyder typ:
Tinderdejt: Vi ska till [hotell] och käka och fira lite, vill ni hänga på? :)
Jag: Vänta nu... Vilka är ni?
Tinderdejt: Jag och två polare. Den enas tjej jobbar där.
Jag: Låt mig gissa, den ena är [Mr Friend]?
Tinderdejt: Ja, han sitter i baksätet nu.

BOOM.
Dejtingtåget slukar mig hel, cirkeln är sluten och I'm officially out of men to date. Nu har jag alltså tvingas dejta rumskompisarna till de som det aldrig blev något men.

Kan ni toppa det?



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

The B diaries

I couldn't help but wonder...

RSS 2.0